you can't kill our fuckers we want it all

Känner hur jag håller på att bli lite sjuk. usch. Idag fick vi tillbaka matteprovet, och åh det kändes så skönt att inte vara besviken när jag vände på pappret och såg poängen. Tänk nästa år, då behöver jag inte gå på en enda mattelektion mer! Lyssnar på mandospelningen från i somras på peace. Det är obeskrivligt vad jag saknar känslan från den stunden. Jag minns hela konserten som i en dimma men ändå så kommer jag ihåg allt nu när jag hör det igen. Jag kommer ihåg känslan innan vi sprang in, förbi vakterna och Molly hade tagit platserna längst fram. Vi stod där och dalarna började spela, men kommer inte ihåg när allt brast, men säkert redan under Song for Aberdeen. Hade så länge velat höra den live. åh. hur gick månaderna så snabbt när jag kommer ihåg sekvenser den dagen så tydligt.

over and out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0