aboveandbeyondme

ett enda ögonblick. vad svårt. finns så många ögonblick. kan inte välja ett, för det finns så många speciella. men here we go. skolavslutningen i nian. det var slutet på tre lite underliga år. med många människor och händelser. egentligen så var det ju såhär. jag,linnea,issa-jag och linnea-tiden då vi var ungefär nio pers-vi fem. men ändå känns det som det varit "vi fem" i hundra år, när det bara var knappt ett och etthalvt. men åter till skolavslutningen. helenakyrkan, alla var fina inför sista gången som 9E med hela helenaskolan. vi fick (haha som vanligt) platser längst fram, inknökade med resten av klassisarna. massa sång och sånt. hejdå från bertil lönn. sen vandra vi iväg, i regn mot skolan. tekniksalen. hejdå 9EFG:1. betyg och annat. och hux flux var det slut. tog ett sista kort, på vår del av klassen. så fult att vi inte kunde samlas hela klassen. för sen var alla utspridda i entrén. lärarna radade upp sig. man tog adjö från alla lärare man haft men även aldrig pratat med. jag och matilda gav vår ros till Anna, då kändes det lite. när vi krama hejdå till henne. världens bästa solärare. slut. nu grät alla runt omkring en, kramades och grät. jag grät inte. eller inombords började känslan att "this is it" komma. ni vet som i titanic när jack ropar this is it när båten precis ska dras ned i djupet. att nu är det slut. alla människor man känt eller ja typ känt sedan ettan. gamla jupiter människorna. hjärta på er. jag kommer ihåg att jag verkligen tänkte så för ett ögonblick där i entren mellan kramar och tårdränkta ansikten. jag grät en skvätt när allt var slut. när vi stod och väntade på skjuts hem till linnea. afterparty. "ska vi slicka på väggarna". vi åt mat hos linnea med agnes och sofia. sedan satt vi på linneas altan hela kvällen och frampå natten. lydia och maja anslöt sig till oss. det var en härlig kväll. sen minns man allt. tyskan på helena, alla moments. ni vet engelskan med kajsa. marcus som satt och skrek med luvan för anisktet, sheep och cheap, öllegård, krok, tårtan, krönika, hornborgarsjönresan i sjuan, när fluffet halka i sjuan, svinto, alla martins uttryck, när alla blev helt galna när köket delade ut kladdkaka i kafeterian, pizza med bajs, du bist gross, golvsittandet och allt annat som man typ skrattar åt som vi var med om. det här blev långt. men jag var tvungen. kan vi inte gå tillbaks dit en dag?


söta vänner plus linnea som tar kortet.