aboveandbeyondme

Imorgon börjar jag gymnasiet. Vart tog dessa 16 åren vägen, det känns inte länge sedan jag satt med min nyfödda lillasyster i famnen. Pussade på hennes kala huvud och kände mig stolt över att ha en så fin lillasyster. Då var jag fem år. Jag trodde att livet när man var 16 år var underbart. Jag hade fel. Oftast är det väldigt underbart, men ibland vill man bara gå och dö i ett hörn. Jag och "vi fem" gänget från högstadiet har splittrats men hoppas kunnas ses ändå. Om inte vet jag inte vad jag gör. Jag ska gå sam-sam. Hej och hå vad kul. Jag tänker att på för nästan två månader sedan såg jag Sugarplum Fairy och Mando Diao på samma dag. Den tredje juli 2010. Jag kommer minnas den dagen med orden skitvarmt, nyfunna vänner och glädjetårar. Mando Spelade you can´t steal my love, mr moon, blecker street....Även om gröna Lund var extremt bra var känslan av Peace and Love och all väntan så stor att jag bara grät och grät men var så jävla glad över att det var Mando Diao på scenen. Mitt allt sedan 2006. Det går inte att göra slut med dom, det är som att skära av en kroppsdel. Och det kan man ju bara inte göra. Vi köade hur länge som helst i stekande hetta till sugarplum, längst fram i mitten. De spelade far away from man, shes all that, godfever....Jag fick setlisten, Carls setlist. Carl har även fått skivkontrakt. Jag är glad för honom. Nu ska jag lyssna på oskar Linnros och borsta tänderna. (och hoppas på att morgondagen blir en bra dag)